Amanda Ohlsson

Night time

Den senaste tiden har jag faktiskt varit ute ganska mycket för att va jag! Var ute i lördags efter jobbet vilket va superkul! Ett härligt saknat gäng! Igår var jag och Cissi på bio. 22 jump street! As rolig, rekommenderar den verkligen, och om ni inte har sett den första så gör de! Efter de gick vi till hennes fina lägenhet och drack lite bubbel och snackade, sedan stationen och där efter bj ett tag innan jag cyklade hem tsm med David.

Psoriasis

Igår hos hudläkaren fick jag reda på att jag hade psoriasis. Det som är så fruktansvärt irriterande är att detta har jag haft sen min första skada 2008 och alla har sagt att jag har det men min husläkare har alltid sagt att det har varit stresseksem. Och vid det här laget har detta spridit sig över mer än halva huvudet, vänster öra och i rumpan. Så fick 2 salvor till huvudet och 2 till rumpan. Så får vi hoppas på att de blir lite bättre för nu är de ett jävla helvete. Har öppna sår överallt! Men tyvärr så kan de tydligen inte gå bort helt. Så det kan bli både sämre och bättre genom livet. Men vi håller tummarna!

16/7

25 min tog de att gå från stationen till akademiska. Rekord på långsamhet. Hela kroppen känns stel och kramerna växer när jag håller i min lätta kasse som jag är tvungen att byta arm var 3:e minut.. Men nu är jag framme och denna dag ska jag till hudmottagningen och till reumatologiska sjukgymnasten för att kolla om jag just nu klarar av att gå på gymmet och isånnafall vad jag får göra och med vilka vikter. Det som är en av problemen med min kropp är att musklerna är så spända och irriterade så så fort jag tex använder armarna spänner sig nästan hela överkroppen. Efter allt tråkigt ska jag träffa Sara och åka tillbaka till stugan tillsammans med tösen! Igår gick jag och mamma i ca 1h så när vi kommer tillbaka till stugan så ska vi testa igen. Men idag verkar det som att det kommer bli en väldigt kort en!

Helt slut

Idag var jag hos fysioterapi avdelningen för första gången, en sjukgymnast som arbetar med inflammationer. Och sånt dom är en självklarhet är inte de längre för mig.. Hon undersökte mig, böjde och vred på bena, kollade nacken och armar, rygg. En helt vanlig standard undersökning för min del och kroppen är helt slut.. Gör ont för de minsta lilla och så har de inte varit på flera veckor. Ska iallafall dit igen på onsdag innan jag ska träffa huddoktorb och kolla vad jag klarar av . Nu ska jag sova. Är i stugan så då går man upp lite tidigare än vanligt

Just no reason

Bra dagar

Haft två förhållande vis två bra dagar. igår vakande jag väldigt deppig då så blev lite ändrade planer och stannade hemma, kollade massa Gossip girls avsnitt innan jag jobbade 22-02 och sen la mig i Davids famn. 
Idag  va jag faktiskt ch testade att jobba lite. sakta sakte men jag blev så himla lycklig att jag kunde få göra det lite. Jag lyckades lunka kanske 2km totalt på 5,5km men då sprang jag inte allt samtidigt utan delade upp de. De kanske låter lite men så långt har jag inte kunnat springa (LÄS: lunka) på flera år! Så himla tacksam! 

Lagade kyckling, rödbetor stekt ris och lite currysås innan de va jobb igen.  Blev skjutsad hem av mamma, då jag inte inte får köra bil längre. Ska vila mig lite från de tills jag mår lite bättre då jag ofta stannar med blicken, och även när jag kör dådå... Känner mig helt handikappad utan min lilla finlappade bil..

Nej nu ska jag sussa. 
Imorgon ska jag gå en lite pw med fina tjejer, sen träffa Mathilda och därefter bege mig till stugan.

För mig var det en bra dag. Men inte för mig.

Igår hade jag en sån dag där jag ville känna mig så normal och så duktig som möjligt. Men det är sånna dagar jag inte heller tar hand om mig själv. Sån dag som man mår bra av men som kroppen mår dåligt av. Jag åt ingen frukost, gick ut och satte mig i solen och läste ut min braiga bok "där regnbågen slutar", (samma författare som skrev P.S I LOVE YOU) sen gick jag ut och gick 6km som jag inte har lyckas (eller velat) gått sen bilolyckan. Ja förutom på resan då men då gick jag på en härlig drog som kallas adrenalin. Under promenaden bestämde jag mig för att köra 10st intervaller också. För de räkte ju tydligen inte med en lång promenad för mig. Dom första intervallerna gick ju sudäär. Har ni någongång känt att ni helt glömt bort hur man springer? Det tar ganska mycket på än när man har varit en idrottare i hela sitt liv som har sprungit på olika sätt ca 5 dagar i veckan och nu helt glömt. Det är som att kroppen inte fattar vad den ska göra.. Så dom första gångerna gick de såå trögt, kroppen sammarbetade inte på något sätt. Sedan började benen förstå vad dom skulle göra, så då va de bara dom som fick jobba, och sen dom sista 3 gick de så bra! Men då va man ju redan helt slut. Så från att ha typ orkat bara 10 meter. till att orka 30meter, 6km senare. 

Trotts att jag blev ganska sänkt efter dom första inervallerna, så visade jag att jag verkligen kunde. Jag lyckades jobba upp mig och kroppen gick med på de, Den orkade sammarbeta med mig och visa att jag kunde så va den promenaden den bästa på 1år. (och då kanske jag bara har försökt 6ggr..) 

Gick in och tog en kall dusch, bytte om tog lite vattenmelon och ett ägg, sen kom älsklingen och hämtade mig och gav mig en klapp på kinden. blev sedan upphämtade av farmor och min syssling för att åka till Mysse och Tomo, (pappas kusin) Även mysse har långvarig smärta, så de är så himla skönt att prata med någon som har samma problem. En som har haft de sen tonåren precis som jag, Det jobbiga att se är att hon mår fortfarande skit, men de som gör mig glad är att någon mår lika skitigt vissa dagar som jag gör. och att hon fortfarande orkar leva med de. Jag får hopp, men samtifigt nästan lika mycker sorg. 

Det är därför jag har börjat skrivit på bloggen hur jag verkligen mår. För för några månader sen så kom jag in på en blogg där en kvinna skriver om sitt liv med försäkringar. värktabletter och livet kväver henne. Men de va så skönt att se att man inte var ensam. 

Så jag förstår att ni som inte har det här livet, tycker att den här bloggen är väldigt tråkig och mörk. Men jag vill sluta gömma mig. Jag vill sluta säga att jag mår bra fast jag inte gör de. Och jag vill hjälpa andra. 

do it your own way

Det börjar dra ihopp sig! Eller iallafall enligt oss, Jag tror (och hoppas) att dessa sista månader kommer gå så fort fram till inflyttningsdatumet 16 dec är.  Det är mycket vi ska göra själva till inflyttningen. Dels ska vi göra en lampa till sovrummet, vill helst ha en stor fluffig fjäder-lampa men eftersom sovrummet är de ammigaste rummet så vet jag inte hur länge man kommer orka ha en dambomb över sängen.. Så vi ska göra en trådlampa. Vi ska även göra en sänggavel som ska va skön att luta sig mot och gärna lite förvaring bakom. 


Och de största sist, ska vi göra ett matbord, som vi kommer använda lite till en köksö, med förvaring och en bra arbetshöjd, med sten i mitten där man kan ställa varma kastruller på. Men den kommer vi inte göra klar fram till inflyttning, vi kommer bo in oss lite och käna hur stor och vilken typ man vill ha och vad som passar.

Tänk att för drygt ett år edan satt vi och kollade alternativ av köksluckor, kakel, golv och llt man fick välja. Och om ca 5mån får vi se hur det blev, Allt ihopp. Ska bli så spännande!

 

80 års firande i Motala

Har haft en jättetrevligt helg i Motala med mammas släkt! Mammas moster har fyllt 80 och de ska firas! Hon är så cool! Hon har fortfarande sitt egna företag som revisor och åker runt med sin flotta bil. Vi hade iallafall en trevlig middag fredag kväll, på lördagen var vi ute på golfbanan och jag fick åka runt i en golfbil så jag orkade vara hela dagen med kroppen. David var lika grym som vanligt! Är så glad att fått träffa mina sysslingar som jag träffade för 9 år sedan. Hoppas vi lyckas hålla kvar lite av kontakten! Lyckas få helt okej sömn med hjälp av medicinerna. Känner dock av att jag har ondare i kroppen när jag vaknar. Men de tar jag gärna. Efter golfen var det dags att fixa till sig till en tre rätterna på klubbhuset där det även var lite prisutdelning från golfen. Vi åkte tillbaka till stugan och fortsatte den trevliga kvällen med massa samtal och minnen. De ända som fattades var mormor och morfar.. Nu ska jag fixa mig för att träffa Adele på stan innan jag ska agera volleyboll domare när några kära vänner ska spela Ikväll ska jag bjuda David på räkmackor till middag.

Sleep tight

Igår va jag totalt slut. En sån dag när man gråter till allt, kan inte hålla upp ögonen och så fort någon sa någonting så tog man de så negativt man kan ta de. Tog en av mina tabletter som jag fick av psykakuten så jag sov som en stock! 21-11! Så underbart! Idag har pappa tvingat mig att följa med han på sina ärenden för att jag inte ska sitta i soffan hela dagen, vilket jag gärna skulle vilja! Senare blir det till att packa till Motala där familjen ska till i helgen. David ska representera familjen Ohlsson, Widersten på årets familjegolftävling! Ska bli skönt att komma bort, men lite läskigt och jobbigt.

Psykakuten

Jag vill bara säga till alla som är som mig. Ni som är rädda att åka dit för att folk inte ska ta er seriöst. Att de ända dom kommer göra är att himla med ögonen när man försöker förklara varför man är där och vill ha hjälp. Jag spenderade min natt där igår och dom jag träffade va riktigt bra. Dom visade att som va oroliga och ledsna för min skulle och när jag fick träffa doktorn gjorde han allt för att jag skulle må bättre. Han frivole egentligen att jag skulle sova kvar hos dom för att följa upp mig senare efter jag sovit ett tag, men jag vågade inte de. Jag har inte kunnat sovit själv i över en månad nu så varför skulle de gå bättre där inlåst i en cell typ! Men jag fick iallfall med mig en lugnande och slags sömn tablett för att testa några under tiden jag väntar på tid till psykiatrin. Och han ville att jag skulle komma tillbaka om ingenting hjälper eller om det är något mer. Jag blev iallafall väldigt lättad över att ha varit dit nu i efterhand. Min syster fick i princip släpa dit mig men det är jag tacksam för nu. Tacksam är jag verkligen syster! Så lova mig. Att om ni mår dåligt. Om ni vill klättra på väggarna av panik eller skriker inombords. Åk dit! Det är jävligt lätt att tro att de man har inte är seriöst. Men de är så allting Börjar innan de blir seriöst. När man inte känner igen sig själv längre. Men då är det himla mycket svårare att prata om siba problem när man är som bortblåst med dom. Jag får en känsla av att jag inte bara hade massa tur igår över att ha massa bra. Jag hoppas iallafall att alla är så.

Instängd

En sån här kväll. En sån här kväll som jag nästan börjar kalla för en vanlig kväll. Det är varmt i rummet. Vill inte ha täcket på mig. Men jag måste, måste gömma mig. Iallafall om jag vill blunda och vila. Måste ha koll på varje kroppsdel. Gömma mig för alla som är i rummet. Dom som väntar på att jag ska somna, jag är trött. Jävligt trött, men vad spelar de för roll när man inte får blunda. David sover bredvid, det ser så skönt ut. Vill lägga mig närmre och va den stora skeden men då är det ingen som har koll bakom mig. Vem som är påväg att känna på mild rygg. Och om jag skulle va den lilla skeden, ja då skulle jag känna mig trygg ett tag, men sen blir det för varmt och så fort jag börja blunda kan jag få va med om de värsta. Att någon stryker mig i ansiktet. Jag känner mig varm, instängd och fast! Inombords känner jag nerverna börja krampa av panik. Dom skriker men de är ingen som hör dom, bara jag som känner dom

del 6 - Santa Monica, Universal Studio, Hollywood

My fluffy friend

De sköna grå

jag gillar när det är grått väder. Då får man inte lika dåligt samvete av att sitta inne och vara deppig. De är okej att sitta i soffan då och kolla på 8 avsnitt av sin favorit serie. Det är mer okej att sitta i sin mjukisoverall. Det är okej att den friskluften man får i lungorna på hela dagen är när man går till brevlådan och tillbaka. Ibland önskar jag att det är grått hela tiden. för de är egentligen sånt jag gör då som jag vill göra. Varje dag. Men ibland kanske med lite sällskap, men katten räcker oftast. Han är där, visar att han gillar en och spinner så man inte hör sina egna tankar lika bra men fortfarande kan kolla på sin favoritserie.